Fiction och Verklighet – ledare nr 2 2005

Många berättelser i böcker handlar om det kanske svåraste i livet; att växa upp, att finna en identitet och att kastas ut från en ordnad tillvaro till en kaotisk värld där man måste finna sin plats. I böckerna om landet Narnia, Momo, Bröderna Lejonhjärta och bokserien om Harry Potter befinner sig huvudpersonerna i ett tidigt skede av livet. Det är en känslig period där dörrar som bör förbli stängda kan öppnas och föra oss vilse i tillvaron.
I efterhand förvandlas det lätt till en idyll, och tv-serierna glorifierar ungdomstiden som ett slags förlorat paradis. Hur lätt är det inte att glömma avigsidor och svårigheter i efterhand?
De äldre försöker ledsaga ungdomarna rätt i tillvaron. Problemet är bara att man måste göra sina egna misstag. Kunskap kan aldrig ersätta erfarenhet.
Kanske ställs de unga läsarna en dag inför verklighetens monster och finner att de inte är som i fiktionen. Likt en Don Quijote kan man visserligen rida mot väderkvarnarna tills man slår sig blodig, men till sist måste man inse att verkligheten inte fungerar på det sättet.
Skillnaden mellan hur världen är och hur den borde vara, är den avgrund som skiljer fiktionen från verkligheten. I realiteten kan den sida man uppfattar som god förlora, liksom verklighetens drakar visar sig omöjliga att rå på. Givna mål och uppgifter lyser med sin frånvaro. Det är inte som i boken, där allt kretsar kring att föra en ring till en plats där den kan förstöras. Man måste skapa sig mål och mening i sammanhang som förändras med tiden.
Världen är full av människor som tror sig veta bättre hur andra ska framleva sina liv. Men om fiktionens Gandalf verkligen vet alla svar, är verklighetens trollkarlar inte att lita på eftersom de glömt bort hur det är att vara unga. Istället bör man tro på sig själv och inte ge upp eftersom man måste kämpa för det som är värt att ha. Den som bara lyssnar på vad Gandalf säger kommer en dag upptäcka att han lever i det förgångna och bara har en vag aning om vad som är viktigt för andra än han själv. Alla råd och all hjälp till trots måste man ändå gå sin egen väg. Gandalf tror att tiden läker alla sår och att allt ordnar sig bara man väntar tillräckligt länge. Men man ska aldrig vänta på att saker och ting blir bättre, utan ta itu med problemen när de kommer! Det är sällan de saker man gjorde fel i livet som man ångrar, utan snarare det som man aldrig tog sig för. Varför vänta tills problemen växer oss över huvudet bara för att de från början verkade små och obetydliga?

Robert Andersson – från Mitrania nr 2 – 2005

Annonser
Det här inlägget postades i Diverse. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s