Melancholia (från Catahya)


Regi: Lars Von Trier
I rollerna: Kirsten Dunst,Charlotte Gainsbourg, Alexander Skarsgård, mfl
Produktionsår: 2011
Betyg: 5

Justine och Michael firar sitt bröllop på ett jättelikt lantställe.
På vägen in lägger Justine märke till en stjärna på himlen som hon inte sett förut. Hon får förklarat för sig att allt är som det ska vara, fastän något ändå känns fel.

Festen är överdådig. Det har inte sparats på någonting. Mitt i all lyckan finns det något som inte stämmer. Ett orosmoln, ett hot, eller helt enkelt ett enormt mörker. Det är som om lyckan bara är en tom kuliss, och allting i själva verket bara är genomruttet.
Hennes halvsyster Claire gör allt för att hjälpa stötta Justine. Men snart blir rollerna ombytta, och det blir Justine som är stark istället.
Claire läser på nätet om en jätteplanet mycket större och massivare än jorden som plötsligt kommit in i solsystemet. Den har ”gömt sig” bakom solen och därför har man inte upptäckt den tidigare. Nu nu närmar den sig obevekligt jorden.
Justine bryr sig inte om planeten, men Claire är mycket rädd för den.
Hon får förklarat för sig att den inte kommer att träffa jorden, och att ”de riktiga” forskarna (som inte är domedagsprofeter) beräknat att den bara kommer att passera förbi. Men tänk om den inte gör det? Tänk om ”domedagsprofeterna” har rätt och den kolliderar med jorden? Då finns det inget någon kan göra, och ingenstans att gömma sig.

Det här är en häpnadsväckande intensiv film, med både ett stort psykologiskt djup, och fantastiska bilder. Det är inte bara vackert, det är mycket starka visuella scener. En hel del är outtalat och sägs mellan raderna, och därför är filmen inte helt lätt att tolka. Jag har inte sett något liknande. Bara en konstnärssjäl vågar ta sig an en sådan här historia.
Det är utan tvekan en oroande film, både vad gäller dramat med de bägge systrarna och rädslan för planeten Melancholia. Bitvis är den skrämmande, ångestladdad och tragisk. Åtminstone för den som har fantasi nog att föreställa sig ett scenario som visserligen är osannolikt, men absolut inte omöjligt.
Det är en alldeles utmärkt film som knappast lämnar någon oberörd. Förmodligen är den rentav ett mästerverk.  En varning kan dock vara på sin plats. Den här filmen är långt otäckare än vad man kan tro om man bara läser vad som skrivits om den i media.

Robert Andersson (Även publicerad på Catahya)

Annonser
Det här inlägget postades i Filmrecensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s