Jennifer Staten av Max Barry (nr 2 2005)

Onsdagsförlaget 2005

I en framtid ”alltför nära dig” har USA annekterat Storbritannien och Australien (författarens hemland).

Multinationella USA-styrda företag regerar de länder som inte är ”emot” dem, t ex Frankrike som framhålls som ett dåligt exempel. Allt är privatiserat, skolorna sponsras av leksaksfabrikanten Mattel och av McDonald´s, och eleverna har fått anta skolans namn som sitt eget, t ex Kate Mattel och Hayley McDonald´s. När de blir vuxna och anställs av ett företag byter de till företagets namn. Polisen marknadsför sig med låten ”Every breath you take”, brottsoffer får hjälp med utredning och straff bara om de kan betala saftiga avgifter till Staten och Polisen. Koncernblocken slåss om bonuskortkunderna med vilka medel som helst.

Hack Nike är en lägre tjänsteman som av en slump träffar på John Nike, en karriärklättrare utan några skrupler. Denne erbjuder honom en projektanställning på gerillamarknadsföringen. Hack signerar glatt men glömmer att läsa det finstilta: han är nu kontrakterad att mörda några tonåringar i köpcentret för att trissa upp efterfrågan på de nya gympadojorna.

Flickvännen Violet råder honom att gå till polisen, vilka gärna hjälper till, men på ett sätt som Hack nog inte hade tänkt sig.

Efter skotten i köpcentret blandas Staten in i leken genom agenten Jennifer. Förutom att vara en människa med en moralkodex som vi fortfarande kan känna igen, har hon en gås oplockad med John-the-bad-guy-Nike. Barrys thriller börjar rulla och på vägen stiftar vi bekantskap med den privata armén NRA, en antikapitalistisk aktivistgrupp, rivaliserande koncerner med välbekanta namn och människor som tvingas agera i oväntade situationer.

Berättarperspektivet växlas skickligt, kapitlen är korta och berättartempot högt på bästa deckarmanér. Storyn är bra, men det är ändå satiren som ger den största behållningen av boken.

Max Barry är inte mot kapitalismen i sig, men med sin svarta humor målar han upp ett fasansfullt scenario som visar vad som kan hända när maktlystnad tar överhanden. Orwell och Huxley skrev på sin tid mot en bakgrund av kommunist- och diktaturskräck, staten var den Big Brother som ville styra ditt liv i minsta detalj. Att spöket idag bytts ut mot multinationella företag är inte så konstigt när man ser sig omkring. Företagssponsrade skolor är ett faktum i USA, och även i Sverige har det varit på tapeten. Medborgargardena brer ut sig i USA och i de flesta familjer finns det någon som äger vapen. Svenska kommunala företag privatiseras med stormsteg, i alla fall där jag bor. Livsmedelshandeln krigar mot lågpriskedjorna och binder kunderna till sig med banktjänster och speciella förmåner till guldkunder som handlar mycket. Får du en tårta av din ICA-handlare när du fyller år är det inte för att han gillar dig personligen utan för att du är registrerad som trevligt lönsam kund.

Igenkännandet av mycket som redan är ett faktum i den kapitalistiska västvärlden är en av de saker som gör att man uppskattar Jennifer Staten, det är vår egen värld fast i en olustig skrattspegel. Staten och kapitalet är vargar fromma som lamm, sjöng Ebba Grön för 25 år sedan. Nån garanti för att inte varulvar ska dyka upp finns dock inte.

Jennifer Staten av Max Barry är en bok med klassikervittring, om det i vår medieöversvämmade tid ännu skapas sådana. Läs den, roas, förskräcks, tänk efter… och spara den. Någon i framtiden kan vilja använda den som alternativ historiebok.

Lilian Wiberg från nr 2 2005

Annonser
Det här inlägget postades i Bok och tidningsrecensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s