Drakarnas Dans av G.R.R Martin

drakarnasdans2

Betyg: 4
När boken tar sin början försöker Jon Snö rusta landet mot hotet från norr bortom muren. Den envise tronpretendenten Stannis stretar envist vidare med att försöka ta över järntronen.
Drottning Cersei är i trångmål, dvärgen Tyrion är på flykt, en pojkkung sitter på järntronen och Daenerys Targaryen sitter fast i en stad långt bort i landet på andra sidan havet. Även hon gör anspråk på järntronen.
Det är med blandade känslor jag läst de tidigare böckerna i serien. Vissa scener och händelseförlopp är enormt utdragna, vilket skapat stor frustration när man läst. Det är så pass att åtminstone de senare böckerna ibland nästan bara bestått av transportsträckor. Det är mycket irrfärder, lång tid i fångenskap, ointressanta diskussioner, brutala avrättningar, fasansfull tortyr och folk som går och går och aldrig kommer fram till något mål.
Ibland undrar man om G.R.R Martin skapat en ny undergenre – fängelsefantasyn…
Många romanpersoner är motbjudande och förfärliga, andra är hänsynslösa och makthungriga psykopater. De helt igenom sympatiska personerna är få. Mycket få…
De otaliga romanpersonerna och de komplicerade intrigerna har ibland gjort det till en utmaning att läsa serien. Ändå är det svårt att slita sig från böckerna när man väl börjat läsa.
Man vill hela tiden veta hur det ska gå för personerna. Olikt nästan alla andra författare i genren, håller sig nämligen inte G.R,R Martin med någon ädel hjälte som klarar sig ur vilka äventyr som helst utan en skråma. Det finns ingen Conan, Frodo, Belgarion eller Arn Magnusson. Hur framstående hans romanpersoner än är, så kan de helt chockartat dö genom förräderi eller bara genom en olycklig slump. Döden är ständigt närvarande och gör sig  påmind när man som läsare minst anar det.
Detta gör de segdragna böckerna mycket mer spännande än traditionella
äventyrsböcker. Periodvis är de även mycket bra, men tyvärr väldigt ojämna kvalitetsmässigt…
Det är en oerhört farlig värld som G.R.R Martin skissar upp, där den som verkar vara vän idag kan vara fiende i morgon. Ingen går att lita på. Makthunger, grymhet och hämnd spelar en stor roll för handlingen.
Det som gör G.R.R Martin lite unik i genren är att han närmar sig fantasy på sätt som mer påminner om äldre litteratur. Det här liknar mer en historisk skildring, eller ett gammalt klassiskt skådespel än fantasy.
Drakarnas dans innebär en ganska betydande uppryckning. Det är en av de bättre böckerna i serien (kanske rentav den bästa). Vi får läsa mer om Tyrion och Daenerys. Dessa (mina favoriter) saknades helt i den tidigare boken (Kråkornas fest).
Trots att boken är på över 1000 sidor är den trots allt mer händelserik än vissa tidigare böcker. G.R.R Martin är inte bara skicklig på att beskriva borgar och intrigspel, han kan också skriva om drakar på ett realistiskt sätt.
G.R.R Martins drakar kan inte kallas onda eller elaka, men de är vilda, farliga och skräckinjagande så att det räcker och blir över.

Annonser
Det här inlägget postades i Bok och tidningsrecensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s