Betyg:4
Xlo är en ande som tvingats bosätta sig i en frånstötande kropp som äcklar honom. Nu är han tvungen att framleva ett liv utan mening och mål i ett kärlekslöst samhälle där bara hotet från en drakonisk överhet får folk att streta vidare. De dagliga rutinerna, trakasserierna och den mördande vardagstristessen är nästan mer än han klarar av. Till det kommer den oerhörda tröttheten och hans längtan efter sin förlorade själsfrände.
Han vältrar sig i bitterhet och självförakt, men drömmer sig bort och har innerst inne en längtan efter något bättre. En dag får han nog och beslutar sig för att göra något åt sitt miserabla liv. Det blir början på en resa genom ett fruktansvärt samhälle statt i förfall.
Trots beskrivningen ovan är det här en humoristisk roman som mitt i all tristessen och tragiken är något av en parodi på olika dystopier i litteratur och film. Svartmålandet och hopplösheten blir uppfriskande med all galghumor och situationskomik.
Det här är egentligen science fiction, men den ligger realismen så pass nära att jag tror att nästan alla kan läsa boken och ha behållning av den. Vardagstristess och längtan efter ett bättre liv är nog något som alla känt någon gång.
Starkast är boken i början när Xlo:s outhärdligt tråkiga tillvaro beskrivs, men även när det börjar hända saker så håller den stilen.
Själv tycker jag att det här är en av de bästa böcker som jag läst på länge. Den är ganska udda och ovanlig i jämförelse med det mesta jag har läst, och den helt obegripliga titeln är på sätt och vis därför ganska passande.
Mitrania 