Runristaren av Andrea Grave-Müller

Runristaren-omslag-250px

Betyg:4

En serie noveller förflyttar oss till en forntid där mystiska väsen är en realitet och där runorna kan ha lika stor makt som svärdet. Men människorna är sig lika med sina drömmar om förändring, om kärlek, status och gemenskap.

Författaren är skicklig på miljöbeskrivningar och på att skapa närvarokänsla. Hon beskriver äldre tiders vardag lika lekande lätt som om hon själv hade levt på den tiden. Det handlar inte bara om miljön utan det genomsyrar kulturen och människornas sätt att tänka. De få scener som tilldrar sig i vår tid är däremot inte särskilt skarpt tecknade, även om Andrea rent språkligt alltid skriver väldigt bra.

Berättelserna är ofta vardagliga och handlar mer om människoöden än om episka skeenden. Även om handlingen i vissa noveller inte alltid är så märkvärdig, blir man ändå berörd eftersom personerna är så levande beskrivna att man verkligen bryr sig om vad som händer med dem.

Samtidigt finns det stundtals ett obevekligt allvar som kan vara lite skrämmande. Man kan aldrig veta om en novell slutar lyckligt eller inte förrän man läst färdigt, och hur det går tycks mer bestämmas av slumpen eller ödets nycker än av rätt och fel eller av olika moralbegrepp. Novellerna har skiftande karaktär. Vissa är mer som betraktelser av en annan slags tillvaro, medan andra liknar små miniromaner. Inte sällan önskar man att de varit längre så att man fått veta vad som hände sedan.

Av någon anledning tyckte jag att boken börjar lite trevande för att sedan bli allt bättre längre fram. De bästa novellerna verkar ha samlats i mitten. I början kan också det kvinnliga perspektivet vara lite påträngande medan det längre fram tvärtom blir en av de stora behållningarna.

Några av berättelserna tyckte jag förstås var bättre än andra. ”Blå ögon” är en i mitt tycke nästan perfekt novell både språkligt och när det gäller handlingen. ”Gyllene” är en väldigt fin kärleksberättelse ur ett kvinnligt perspektiv, och även om jag läst ”Snärjd” förut hade jag lika stor behållning även den andra gången. ”Stenväggar” är bättre än det mesta jag läst i fantasyväg, medan jag inte kan säga att jag tycker att vare sig ”Runristaren” eller den novell som beskrivs på bokens baksida tillhör de bästa i novellsamlingen. Men ingen av novellerna är dålig. Sammantaget tycker jag att det är en intressant bok som säkert även kan tilltala läsare som är mer intresserad av historia än av fantasy.

Mer info:
ISBN: 9789198181104
Catoblepas förlag: http://catoblepas.se/
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789198181104/runristaren/

Annonser
Det här inlägget postades i Bok och tidningsrecensioner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Runristaren av Andrea Grave-Müller

  1. Ping: Mitrania recenserar Runristaren | Fantastikportalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s