Völvans dotter av Saga Borg – 2002 Nr 1

volvansdotter
Detta är första boken i en bokserie om jarastavens vandring. I recensioner har den setts som en sammansmältning av Grottbjörnens folk och Sagan om isfolket.
Hur som helst tyckte jag inte denna roman påminde speciellt mycket om någon av dessa bokserier.
Sagan om isfolket saknar den här romanens historiska realism, och Grottbjörnens folk är mer av science fiction. Speciellt nu när det visat sig att Jean M Auels bild av neanderthalarna är förlegad.
Völvans dotter handlar om en stark ung kvinna som lever i Sverige under folkvandringstiden, strax efter romarrikets fall.
Hon förs bort från sin by under ett plundringståg och hamnar i fångenskap i en främmande by, där hon upplever spännande äventyr. Närvarokänslan är fantastisk.
Att läsa är lite som en semester, eftersom man förflyttas till romanens färgrika värld och kommer helt in i den. Det är som att se på en film, men där även känsel och dofter ingår. Boken har en hel del romantik, svartsjuka, kärlek, men också en spännande intrig. Jag är ingen historiker, men vad gäller de historiska detaljerna känns allt genomarbetat och trovärdigt. Magi har en stor roll. Därav titeln.
Det enda som gjorde mig lite besviken var “cliffhangern” i slutet av boken. Romanen slutar när det är som mest spännande. Jag tycker att romaner även i en serie ska vara fristående. Völvans dotter går inte att läsa som en fristående roman.

Mer info:
Richters förlag, 2000
ISBN 91-7709-199-X

Annonser
Det här inlägget postades i Bok och tidningsrecensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s