Utan att sakna trygghet och materiellt välbefinnande i livet har nu
June och Day levt åtskilda i Republiken i åtta månader. Den nye
Elector Primo gör sitt bästa för att utveckla Republiken till en
bättre och mer jämlik stat, och hans högsta önskan är att June skall
bli hans närmaste medarbetare – och kanske något mer.
Day lever i San Fransisco med sin lillebror Eden, båda har fysiska
skador efter Republikens tidigare illdåd med utveckling av biologiska
vapen och de behandlas på stadens sjukhus. Day hyser inget hopp om att
överleva mer än en kort tid och oroar sig mest av allt för hur det
kommer att gå för hans bror. Prodigy slutade med att han gjorde slut
med den oförstående June för att bespara henne smärtan att leva med en
döende pojkvän. Han råder henne att anta Electorns erbjudande att
utbilda sig till Republikens Preses.
June lever nära Electorn och är inte helt opåverkad av hans känslor
för henne. Hennes dagar fylls av politiska möten och representation,
men hon kan inte glömma Day. Hennes brors mördare och den förra
Elektorns iskalla kommendörkapten Jameson sitter fängslade och skall
avrättas. June känner sig kluven inför Thomas avrättning och besöker
honom i häktet där han berättar hur det gick till när han dödade
Metias, och hon slipper åtminstone grubbla på det.
I Kolonierna har ett nytt muterat virus börjat spridas hejdlöst och
därifrån ställs desperata krav på botemedel från Republiken, som var
de som spridde virus från början. Kanske är det Eden som kan rädda
Republiken från fullt krig – men Day släpper inte sin lillebror som
Republikens labråtta en gång till.
Med Junes hjälp kallar Electorn till sig Day för ett sista misslyckat
övertalningsförsök. Day lovar dock att hjälpa Republiken på alla andra
sätt och nu är han och June åter ett team i Republikens tjänst.
Koloniernas militäriska makt överstiger Republikens och de har även en
allierad, nämligen Afrika. Republiken söker sig till Antarktis för
stöd, men kan inte gå med på alla deras villkor. Koloniernas anfall
kan inte hejdas.
*
Den här trilogin växer för varje bok. Från början så har det inte
funnits en död sida i något kapitel, och om jag tyckte den första
boken, Legend, var lättviktig så var det ändå action från början till
slut. Popcornroman? Tja. Lösgodis, cheese dip, fruktskål eller vad man
föredrar, plötsligt skrapar fingrarna i en tom skål.
Hela trilogin skulle jag vilja döpa till feel-good dystopi.
Välbehövligt efter annat som jag nyligen läst i genren!
De båda huvudpersonerna blir intressantare allt eftersom de utvecklas
genom sina erfarenheter. Trots att de framställs som i hög grad ädla
och uppoffrande så har de båda sina tvivel och gränser. Det är vad som
gör dem sympatiska.
Jag gillar att även få ett globalt perspektiv på världen, till och med
kartförsedd. Den nu befolkade och högteknologiska kontinenten
Antarktis verkar ha skapats av inbitna gamers och skildras på ett rätt
kul sätt.
Handlingen rasar på utan några större vurpor, letar man så visst finns
det någon lite oklarhet i rörelsemönster eller timing någonstans men
inget allvarligt. De olika trådarna får sina avslut och De Onda vad de
förtjänar. Republiken har gått från att vara en förhatlig
militärdiktatur till en stat styrd av vettiga människor och framtiden
verkar inte alltför mörk.
Om June och Day, och deras relation, ska inte avslöjas för mycket. Men
lita på Marie Lus förmåga att skriva ett fint och meningsfullt slut –
och även din egen att tänka sig en fortsättning på deras öden!
Lilian Wiberg
Mitrania 