Necopia av K J Larsson

necopia

Genre: Magisk realism
Betyg: 3

Ossian genomgår en livskris och plågas av dåligt samvete över hur illa han behandlat sin syster i det förflutna. Efter en tid i självvald ensamhet bestämmer han sig för att söka upp systern och försöka reparera deras brustna relation.
Hon bor i en gåtfull stad som han aldrig hört talas om och som heter Necopia. Sökandet efter systern för honom till denna dystra och surrealistiska plats mitt ute i ingenstans. Få har hört talas om staden och ännu färre har besökt den. Ändå är den på intet sätt obetydlig.

I början påminner boken ganska mycket om hans tidigare roman Xlos Delden. Det är samma vardagstristess, samma gåtfulla och fientliga samhälle (även om det är rör sig om en stad), och samma svarta humor. Staden är främmande men samtidigt väldigt välbekant. Det får mig att tänka lite på Kafkas böcker, även om det förstås inte finns så många fler likheter än den instängda stämningen.
Eftersom samhället och handlingen är så udda går inget att räkna ut i förväg och det känns som om allt kan hända. Det är ganska uppfriskande. Jag måste medge att jag gillar den här sortens berättelser just på grund av att det inte spelar någon roll hur många romaner man läst. Man befinner sig ändå på okänd mark. Språket är livfullt, om än snubblande nära att bli svulstigt. Vissa beskrivningar är så bra och träffande att man skulle kunna använda dem till citat att dela med andra.

Någonstans i mitten av boken börjar jag samtidigt fundera på vad den egentligen handlar om, och på slutet undrar jag om den kanske hade ett budskap som jag inte förstod. Sammantaget är det faktiskt en hel del jag inte riktigt förstår även om handlingen inte alls är ologisk eller fel på något vis. Är det kritik mot ett totalitärt samhälle eller rentav tvärtom det motsatta, alltså kritik mot ett företag som fått alltför stor makt? Det finns en hel del tvetydiga saker. Jag hade inte haft något emot om boken åtminstone på slutet varit något mer tydlig. Samtidigt kanske det är en del av poängen att berättelsen går att tolka på många olika sätt. Underhållande är den hur som helst och helt klart läsvärd.

Annonser
Det här inlägget postades i Bok och tidningsrecensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s