Betyg: 4 av 5
Genre: Science Fiction
Förlag: Wela Förlag
Serie: Darc Ages del 1
David har drabbats av en obotlig cancer som kommer att bli hans död. Som en sista utväg väljer han att bli nedfrusen för att kanske någon gång i framtiden tinas upp och bli botad igen.
Nästan tusen år senare händer det som han hoppades på. Sarkofagen upphittas, han återupplivas och cancern botas eftersom den tidens läkevetenskap på vissa plan är överlägsen nutidens.
Men där tar händelserna en oförutsedd väg. Istället för det högteknologiska supersamhälle som han väntat sig, visar det sig att framtidens människor inte alls är så högtstående som väntat. Deras handlingar styrs av tabun, vidskepelse och primitiva ideer som borde höra medeltiden till. Det finns ingen vetenskap, humanism eller demokrati.
Världen har nästan gått under efter en katastrof, och de få mänskliga samhällen som överlevt lever i befästa statsstater styrda av diktatoriska adelsmän. Framtidens människor är främlingar för den värld som gått förlorad. Det enda som finns kvar är fragmentariska myter och
missförstånd om forntiden. Just missförstånden om hur vår värld såg ut är lite komiska, när man t ex skapar hela religioner kring företeelser som i vår tid är triviala.
Av någon anledning får jag en nostalgisk känsla när jag läser det här. Kanske är det drivet i berättelsen, eller att författaren använt sig av klassisk sf-symbolik. Det kan också vara illustrationerna som skapar en association till lite äldre sf-berättelser.
Det är en spännande bok med ett lättläst och enkelt språk. Det senare är en befrielse eftersom det verkar ha gått mode i att skriva så långrandigt och komplicerat som det är möjligt. Bara det nödvändiga beskrivs och de tråkiga detaljerna snabbspolas det förbi. Det är nog en bok som även otåliga personer med lässvårigheter skulle kunna tillgodogöra sig utan problem.
Uppvaknandet är en ganska lättsam äventyrsberättelse där David lär känna den nya världen, imponerar med sina kunskaper och sina förmågor och i sann hjälteanda försöker hjälpa de människor som räddat honom.
Alla ingredienser som hör till genren finns med. Till skillnad från Terra Hexa är den här framtidsvärlden mer fundamental och trovärdig. Man dras in i illusionen av att så här skulle det verkligen kunna bli efter en katastrof. Att världen är främmande men samtidigt mycket välbekant är också det en styrka. Det finns vissa saker som jag saknar. Bland annat att det aldrig blir mycket mer än just underhållning, och att det inte finns några starka kvinnliga karaktärer i berättelsen. Men alla böcker kan väl inte vara “genuscertifierade” antar jag. Den svartvita uppdelningen i ont och gott är väl också något som hör äventyrsberättelser till även om jag själv föredrar gråskalor. I vilket fall som helst är det ändå en riktigt bra bok.
Mitrania 